Insikt eller lathet…

Idag har jag än en gång läst sonens läxa högt för honom. Han ber så snällt med argumentet att han är blind. Jag vet svarar jag och sedan lämnar vi ämnet. Skulle vilja prata vidare men det känns som fel läge mitt i läxläsningen men ämnet skrämmer mig också. Blind känns så definitivt. Nu vet jag ju inte om det är av lathet och förstå mig rätt för det är verkligen jätte jobbigt för honom att läsa vanlig text eller om det är för att han har kommit till insikt och accepterat sin synnedsättning. Bara inte synskärpan blivit sämre…