När inte ens experterna kan låta bli…

I takt med att min förståelse för vad en funktionsnedsättning innebär för den enskilde individens utveckling och identitetskapande växer blir min frustration över andra människors plumphet och oförståelse bara större. Varför kan man inte se personen och människan. Varför fokusera på funktionsnedsättningen och normalitet. Ur vems perspektiv? Men jag har upptäckt att det inte bara är okunniga människor som kränker. Min lärare som jobbat med barn med synnedsättning hela sitt liv lyckades med att få min blinda kurskamrat att känna sig kränkt och ledsen. Hur kan man inför hela klassen be henne att hålla för öronen för att hon vill generalisera och tala om att alla blindfödda vaggar fram som ankor. Jag vet att min kurskamrat har en period under sin uppväxt som hon helst vill glömma helt. Bara det känns så fruktansvärt. Sedan fortsätter vuxna att kränka henne som vuxen. Så arg, så ledsen och så besviken…