Blind för en dag…

Jag har återigen haft helt fantastiska dagar tillsammans med mina kurskamrater på synnedsättningskursen. Vi hade en hel dags praktik på SPSM. På förmiddagen bakade vi scones och gjorde fruktsallad som vi sedan åt tillsammans. Låter kanske inget speciellt men vi hade ögonbindlar på oss hela tiden. Det blev många skratt samtidigt som vi fick en inblick i svårigheterna med att inte se. På eftermiddagen hade vi käppträning och tränade ledsagning och att gå i trappor. En svår uppgift då man tappade rumsuppfattningen helt och osäkerheten spred sig i kroppen. Som om allt detta inte var nog så passade vi på att gå ut och äta middag på Svartklubben. Krögaren är blind och man blir ledsagad till sin plats och äter en trerätters middag i totalt mörker. Man vet inte heller vad som serveras utan man får gissa sig till det via smaken. Jag kan inte understryka hur svårt det var att hitta maten, dela den i lagom bitar och få med allt på gaffeln. Varannan tugga var tom och varannan tugga blev gigantisk. Efter ett tag blev man tvungen att blunda för ögonen försökte hela tiden att anpassa sig för att se. Jag kan säga att jag var helt slut när jag kom hem, nästan lite ont i huvudet.

Jag hade berättat för barnen att jag skulle äta på Svartklubben och sonen var jättenyfiken dagen efter. Han frågade en massa om hur det var att äta i mörkret så jag passade på att fråga honom om han skulle vilja gå dit och äta och han svarade ja utan tvekan…