Tecken på kärlek…

Jag har suktat på ett namnhalsband under en längre tid men tyckt att de varit alldeles för dyra och nöjt mig med ett i icke ädla metaller som tyvärr har ärgat. Äntligen hittade jag en anledning till att unna mig ett i silver och guld. Har man pluggat med så goda resultat som jag har gjort nu hela hösten och början av året inbillar jag mig i varje fall att man är värd det och framför allt är det ju ett bevis på hur mycket jag älskar mina barn. Sagt och gjort så beställde jag ett med en cirkel i silver och i mitten hänger ett guldhjärta. När halsbandet kom så var det verkligen det finaste jag sett med barnens namn handstansade på silverringen. Att dottern blev förtjust är inget konstigt men att sonen skulle uppskatta det hade jag inte väntat mig. Han tog smycket och tippade det så att guldhjärtat låg mot hans namn och sa: ”titta guldhjärtat lutar mest mot mig”. Det är vid sådana tillfällen man förstår hur mycket man betyder för sina barn, även tolvåriga pojkar. Känslan är obeskrivlig.