Så kränkt…

Jag borde vara överlycklig. Skrev VG på mitt PM i barn- och ungdomsvetenskap och B på min tenta i socialpolitik. Ändå sitter jag här helt rödgråten med stora tårar hängandes i ögonvrårna. Hur kan man vara glad när ens son än en gång blivit kränkt av en lärare på skolan. Allt kämpande 24 h om dagen 7 dagar i veckan nedspolat i avloppet.

Jag har väldigt svårt att förstå varför man inte kan lita på en elev som säger att han har fått byta grupp. Varför man inte kan trots att man har sina tvivel inte låta en synskadad elev stanna på lektionen utan be honom ge sig ut och leta efter sin mentor. En elev som har svårt att lokalisera sig i sin omgivning. Läraren vill att han ska be om hjälp och ta för sig mer men då kanske lite uppmuntran kan vara på sin plats. Ingen vill gå till någon som man känner sig kränkt av. Sådana här saker sänker honom totalt och vi får jobba varje dag med honom för att han ska ta sig iväg till skolan över huvud taget.