Älskade barn…

Bara ibland tittar den lilla pojken fram men han finns därinne i den långa kroppen som snart har vuxit om sin mamma. Ibland visar han också att han uppskattar sin mamma och allt som hon gör för att förstå och underlätta den värld som han lever i, hans livsvärld. Vid tillfällen som när han ber mig att följa med till skolsköterskan på hälsokontroll med argumentet, ”mamma du pratar och frågar om rätt saker”  känner jag att jag gör rätt och att det gör skillnad för honom precis som jag hoppas på. Det är den yttersta belöningen på allt slit vid Specialpedagogiska. Är så tacksam att jag fick en reservplats på kursen Barns och ungas utveckling och psykiska hälsa. Jag har stora förhoppningar på den och att jag kommer kunna stötta min son med hans identitetskapande på bästa sätt med den kunskap som jag kommer att få…

 

 

Leave a comment

Your comment