Lita på ditt barns omdöme…

Man måste lära sig att inte sopa mattan framför sina barn men det är så svårt att låta bli när man har ett barn med en funktionsnedsättning. Det sista man vill är ju att de mår dåligt eller blir illa behandlade. Därför är det så himla bra att saker som man inte planerat bara händer så länge sonen känner sig okej med det.

 Han har ett ämne som heter elevens val och hade han kunnat fortsätta spela fotboll i ett lag hade ju fotboll varit förstahandsvalet definitivt. Nu är det inte så och valet blev matlagning tillsammans med en av bästa vännerna vilket kändes kul men lite otippat. Kanske var det enda ämnet som han trodde att han skulle kunna klara av utan större problem. Nu visar det sig när han kommer hem att han inte hade fått matlagning utan racketsport. Min första tanke var, ”men hur tänkte personalen på skolan nu”? Sedan tittade jag på min son och lyssnade på vad han sa. Han hade spelat badminton med bästa vännen, det hade funkat bra och hade varit roligt. När han sedan berättade för mig att han hade velat välja det men inte gjort det fick jag mig en riktig tankeställare. Min första tanke hade ju varit att jag på nytt måste kontakta skolan men varför då? Det syntes på sonen att han var glad, att det varit lyckat, att han klarat av och vuxit med uppgiften. Jag får förlita mig på att sonen fortsätter att tala om för mig när det inte fungerar eller inte känns bra.