En 12-åring…

Min lilla kille har fyllt tolv år, är snart lika lång som sin mamma och har nästan storlek 40 i skor. Han beter sig och låter som en tonåring och har upptäckt att hans föräldrar kan vara pinsamma. Men han är fortfarande liten och det märks speciellt på kvällar och mornar. Han håller gärna kvar en vid sängen genom att prata om allt möjligt, ibland vill han att man ska stryka honom över ryggen. Det allra bästa hände en morgon för ungefär en vecka sedan. Han ropade på mig precis när  han hade vaknat. När jag kom fram till hans säng sträckte han upp armarna precis som när han var liten och ville att man skulle plocka upp honom. Jag böjde mig ner och fick världens bamsekram. Känslan är obeskrivlig, tolv års moderskänslor bara bubblade fram.

Sonen önskade sig helt nya delar till sin sparkcykel som det var sen leverans på. Jag ville ge honom något på födelsedagen så jag köpte en datormus som han behövde men sedan ville jag skoja lite med honom. För ganska länge sedan sa han att vi måste köpa en pizzaskärare så jag köpte en och hoppades att han skulle minnas vad han sagt. Det gick inte att ta miste på att han både mindes och uppskattade skämtet för han vred sig in mot väggen så vi inte skulle se att han låg och skrattade men det hördes. Jag älskar att mina barn förstår mig så väl och har samma humor.

Tyvärr slutade inte födelsedagen lika bra eftersom han kom hem med feber och idag vaknade han med en morgontemp på 40 grader. Han vill absolut inte ställa in skatekalaset och ville försäkra sig om att jag meddelade killarnas föräldrar att det inte är inställt. Jag föreslog försiktigt att vi kunde ställa in och kanske få pengarna tillbaka men det gick absolut inte för hans kompisar hade redan köpt presenter. Håller tummarna att febern åtminstone gått ner några grader tills det är dags…