Det behövs så lite…

Så typiskt att sonen är sjuk när hans mattelärare har förstorat upp matteprovet till samtliga elever. Det kändes jättebra för oss och det märktes att sonen blev glad när jag berättade det. Det roliga är att matteläraren hade svårt att dölja sin besvikelse över att hans lilla ”kupp” inte föll så väl ut. Men det kommer ju fler tillfällen och bara genom att han självmant gjorde denna extrainsats  betyder så himla mycket för oss. Jag hoppas att budskapet kom fram i mitt lilla brev jag skrev…

Leave a comment

Your comment