Att välja rätt tillfällen…

Det finns så mycket jag skulle vilja prata om tillsammans med min son men som 11-åring lever man i nuet och har varken tid eller lust att prata om ”värdsliga ting”. Man får fånga de få tillfällen som bjuds men också försöka lära sig hur man kan bjuda in till ett samtal genom att få nyfikenheten att ta överhand. Häromdagen när sonen var hemma sjuk bjöd jag in honom till ett samtal genom att berätta att jag går kurs tillsammans med en hund vilket faktiskt är sant. Eftersom en hund står högst upp på hans önskelista hoppades jag på att han skulle vilja veta mer och han nappade direkt. Jag fick tillfälle att berätta om en kurskamrat som är blind och har med sin blindhund i klassrummet. Det visade sig att han hade en hel del frågor om blinda och det första han undrade var hur hennes ögon såg ut, om det syntes att hon var blind. Vi fick ett väldigt fint samtal om än alldeles för kort. Nu får jag vänta till nästa tillfälle och det kan ju dröja veckor men timing är allt så jag får hålla mig till tåls.