Läsflyt i sikte…

Igår var det dags för den årliga kontrollen på Syncentralen. Sonen började knorra på parkeringen utanför och skulle inte med. Han skulle lana hela lovet och tyckte att han gick för ofta på Syncentralen, att de bara gör samma tester och att jag måste vara med när optikern och synpedagogen gjorde testerna. Som vanligt alltså…och som vanligt hängde han med dem ensam utan att knorra. De är världens snällaste och det vet han.

Det som var annorlunda för mig var att jag fick träffa kuratorn och psykologen vilka jag inte samtalat med på säkert två år. Vi valde att inte fortsätta samtalen eftersom vi inte tyckte att de gav oss så himla mycket. Det blev ett lyckat samtal och det kändes som att jag kunde bidra med en hel del som även var värdefullt för dem i deras yrkesroll. Sedan kom sonen tillsammans med optikern och synpedagogen med glädjebeskedet att synen var oförändrad, det vill säga inte blivit sämre vilket gör mig så glad. Dessutom fick sonen vatten på sin kvarn för han talade om för mig tidigare i veckan att han minsann inte behövde åka och testa synen för han visste att den var oförändrad. Det märkets på sonen att han trivdes med att vara omringad av fem tanter inklusive mig som alla bara brydde sig om honom och hur han mår, som behandlade honom som tillräckligt kompetent för att kunna ta egna beslut. Han fick bestämma hur ofta han ska bli kallad till Syncentralen och han ska få bestämma om han vill ha nya glasögon med styrka 12 glas. Han hade fått testa styrka 16 glas och läst en akademisk text med läsflyt och läste på trots att de sa att det räckte. Blev alldeles varm i hjärtat. Jag håller nu tummarna för att han beslutar sig för nya läsglasögon för att ha hemma. Han hade kommit överens med dem att när han bestämt sig så skulle jag ringa och meddela dem.

När vi kom hem låg en kallelse till elevvårdskonferens som rektorn kallat samman till så nu blir det att kontakta synpedagogen för jag vill att hon ska vara med. En trygghet både för sonen och för oss vårdnadshavare. Bra att den äntligen blir av. Han är borta en hel del, har behov av hjälpmedel och extra stöd och det är över ett år sedan vi hade möte med skolan.

 

Leave a comment

Your comment