Simning kan väl inte vara hela världen…

Ett av kunskapskraven när man går ut nian är att man kan simma, både bröst- och ryggsim. Som vuxen tänker jag att det kan ju inte vara några konstigheter eftersom han i mellanstadiet visat att han kan simma flera hundra meter. Men efter att ens barn under tre års tid på högstadiet kategoriskt vägrat simningen tappar man som förälder humöret när hotet om uteblivet slutbetyg i idrott kommer upp. Efter åtskilliga diskussioner, övertalningar, morötter och hot förstår jag att det är något annat som ligger och gnager. Man känner sig bara så maktlös när sonen vägrar att anförtro sig för en.

Så i morse ger han mig en fyra minuter lång video för att det är för svårt att förklara och jag tänker men självklart nu fattar jag. Saker som han har sagt hänger helt plötsligt ihop. Att han vill ha ett gym i garaget och inte vill simma. Min älskade fina son skäms för sin kropp. Ledsen men samtidigt lycklig för nu vet jag och när man vet kan man också jobba på en lösning.